månadsarkiv: april 2016

Tillökning på gården

I och med den dramatiska utvecklingen vid kalvningen i förra inlägget så minskade chansen att få kon dräktigt igen, kan ju bli svårt utan livmoder. Därför fattades det ett snabbt beslut häromsistens att skaffa ytterliggare en ko. När grannen Mikael ringde och frågade om jag ville vara med och dela på frakten på en ko så var jag inte sen att tacka nej. Att den sedan även var dräktig gjorde ju inte saken sämre. Den långsiktiga planen har ju varit att avla på Pollade djur (genetiskt hornlösa) och nu dök chansen upp i och med denna kviga. Hon levererades häromveckan till Mikael och jag var tillsammans med Åsas Far och hämtade henne. Så nu kommer vi ha 7 kalvar i sommar! Hurra!

I takt med det fina vädret så har nu gräset börjat växa på allvar på då på åkrar och beten, vårat mål är att kunna släppa djuren på bete runt 1:a maj för att lätta lite på markbelastningen runt deras hydda. Det frestar ju marken hårt med en vinter likt den vi haft, ingen tjäle och mycket regn. Förhoppningsvis kan vi återanvända rubriken i detta inlägg redan om någon månad då det om allt går i lås kommer tre linderödsgyltor hit. De är tänkta att bli julskinka till jul och mitt mål är att kunna skaffa fram foder i form av vårat och vänners matavfall tillsammans med ensilage och lite kross. Jag återkommer med bilder då grisarna anlänt.

Våren i antågande och kalvarna med den

Äntligen är våren här!! Snön har smält, tjälen har gått ur jorden och blommorna kikar upp ur marken. Med våren så kommer också kalvningarna och i år var det vår Charolais som var först ut. Jag var på väg ett ärende när jag såg att hon gick för sig själv i hagen bakom ladugården. Åkte snabbt och gjorde mitt ärende och när jag var tillbaka så stack det mycket riktigt ut en klöv. Jag höll mig vid korna medan jag utförde lite sysslor med foder mm. Men när hon efter nån timme inte nått någon framgång och värkarna inte verkade finnas där så anade jag fara å färde. Min granne Leif, i grannbyn, är en minst sagt erfaren man inom kalvningar och råkade vara tillgänglig just i denna stund. Han konstaterade snabbt att kalven var för stor och dessutom hade kalvens tunga antagit en blå färg. Vi fäste ett rep om varje klöv på kalven och fick med gemensamma krafter ut kalven efter en lång stunds slit. Efter att ha torkat kalven torr med halm och tömt andningsvägarna på fostervatten så rosslade han till och slog upp ögonen. Vilken framgång att få liv i honom.

Utmattad efter kalvning och behandling hämtar hon kraft i hallen

Utmattad efter kalvning och behandling hämtar hon kraft i halölen

Lyckan var dock inte helt fulländad då kon fick framfall isamband med kalvningen och nu hade hela livmodern på utsidan. Det tog ca 1,5 timme innan veterinären var på plats och efter lite lugnande tillsammans med en ryggmärgsbedövning så började det mödosamma arbetet med att försöka stoppa in insidan av kon på just insidan. Vi hade tyvärr ingen framgång i detta arbete och efter ca 2 timmars arbete så fattade veterinären beslut om att amputera livmodern. Operationen gick relativt smidigt (åtminstone jämfört med övriga utmaningar under dagen) och när mörkret föll så var både ko och kalv i livet. Kon var dock rejält omtumlad och trött. Det fick till följd att jag fick störa grannen Kenneth i byn åt andra hållet o fråga om han möjligen kunde ha lite råmjölk i frysen. Visst hade han det och återigen påminns man om vilken styrka det är med hjälpsamma grannar.

Kvällen ägnades åt att få i kalven Leif lite råmjölk

Kvällen ägnades åt att få i kalven Leif lite råmjölk

Kalven var lite svårflirtad men tillslut så hade jag med Åsas, Kenneths och Linneas hjälp fått i honom ett par liter mjölk och han kändes lite piggare. På morgonen efter så fick han ytterliggare ett par liter råmjölk och under förmiddagen så stod kon upp så han fick dia lite.

Idag så har det gått nästan två veckor och både ko och kalv är pigga och igång. Vilket mirakel att vi fick behålla båda. Efter den dramatiska kalvningen så har ytterliggare en kvig- och en tjurkalv kommit. Vi väntar med spänning på resten.